Minoritetsstress är ett begrepp som beskriver hur negativt och fördomsfullt bemötande skapar ökad stress hos minoritetsgrupper. Minoritetsstress har sin grund i forskning av Ihlan H. Meyer om homo- och bisexuella män livsvillkor och hälsa. Numera använder man modellen för olika gruppers levnadsvillkor. Minoritetsgrupper är ofta överrepresenterade i stressrelaterade sjukdomar som depression, ångest och hjärt- och kärlsjukdomar.
Samtal om minoritetsstress
För en tid sedan arrangerade vi på Inclusion Academy ett samtal mellan Marco Vega, Ann-Christine Ruuth, Anna Bergholtz och Johan Hammarström om minoritetsstress. Anna Bergholtz, från Unique Power, berättade om vikten av att belysa minoritetsstress med fokus på funktionsnedsättningar. Hon delade med sig av sina egna upplevelser som en person med en synlig funktionsnedsättning. Bland annat beskrev hon hur hon blir påverkad av bemötande och den bristande tillgängligheten i samhället. Positiva förändringar för personer med funktionsnedsättning har skett, men utmaningar kvarstår. Bland annat i form av fördomar och svårigheter på arbetsmarknaden. Neddragningar i stödsystem som personlig assistans och färdtjänst bidrar också till en ökad stress och oro.
Johan Hammarström delade sin erfarenhet av att ha en osynlig hörselnedsättning. Det han framförallt lyfte var känslan av ensamhet. Han beskrev den inre kampen för att acceptera sin hörselnedsättning. Den inre kampen är ofta en del av stigmatiseringen som omger personer med osynliga funktionsnedsättningar. Som om omgivningen inte vet vad de får eller kan fråga. Och om man har en osynlig funktionsnedsättning är det många som tar för givet att man fungerar som normen. Det kan resultera i att man får höra skämt och nedsättande jargong utan att kollegorna förstår att de skämtar på ens bekostnad. Man måste också hela tiden ”komma ut” och berätta och förklara att man har en funktionsnedsättning, eftersom ingen ser den.
Ann-Christine Ruuth berättade om sin resa från att dölja sin könsidentitet till att mer öppet acceptera den, samt de utmaningar som följer med att som transperson hantera bemötande från samhället.
Samtalet belyste även hur vissa kommentarer och frågor kan vara kränkande för minoritetsgrupper, särskilt när de rör utseende eller privata detaljer. Vikten av att respektera individers val att dela eller inte dela sina erfarenheter betonades.
Vikten av att stötta varandra
Marco Vega lyfte intersektionella erfarenheter och beskrev hur han som person från en annan kultur utsatts för rasism och har en latent rädsla för sin och sina barns säkerhet. Han betonade vikten av att minoritetsgrupper stöttar varandra och samarbetar för att motverka diskriminering.
Återhämtning centralt
För att hantera minoritetsstress föreslogs strategier som att skapa separatistiska rum för vila och stöd, att söka sig till miljöer där man mår bra och undvika platser som kan förvärra stressen, exempelvis negativ medial exponering. Avslutningsvis betonade deltagarna vikten av återhämtning genom att omge sig med lugna miljöer, som skogen eller sociala sammanhang där man slipper förklara sig.
Genom att öka medvetenheten om vikten av återhämtning för grupper som är särskilt utsatta kan vi gemensamt främja hälsa, både i arbetet och utanför.
Här kan du läsa mer om ett av våra erbjudanden kopplat till minoritetsstress.
Författare
Frida Sandegård
Frida Sandegård är konsult och handledare för team och ledningsgrupper. Hon utbildar inom konflikthantering, jämlikhet, minoritetsstress och inkludering.Läs mer