Minoritetsstress

Minoritetsstress




Minoritetsstress är ett begrepp som används för att sätta ord på den kroniska stress som riskerar leda till sämre hälsa hos minoritetsgrupper jämfört med befolkningen i övrigt.

Minoritetsstress är ett begrepp som används för att sätta ord på den kroniska stress som riskerar leda till sämre hälsa hos minoritetsgrupper jämfört med befolkningen i övrigt. Med andra ord - det syftar på den belastning på kroppen som uppstår som följd av långvarig stress orsakad av fördomar, utsatthet, diskriminering och negativt bemötande. Det finns mycket forskning kring begreppets fenomen och det fick rejält fäste 2003 med The Meyer minority stress model. I Sverige finns det bland hbtq-personer en betydligt högre risk att bruka psykofarmaka, särskilt bland unga kvinnor, än hos befolkningen i övrigt. Studier visar att användningen av alkohol kan vara ett sätt att hantera den stress och utsatthet många erfar. Socialstyrelsen konstaterar också att hbtq-personer riskerar att dö i förtid på grund av ökad utsatthet. Vi vet i rapporter att möjligheten att vara öppen på sin arbetsplats är kopplad till hälsa och arbetsprestationer. Möjligheten till öppenhet gör att medarbetare blir en del av gruppen, underlättar att kunna göra ett bra jobb och gör att kompetens stannar oavsett tillhörighet i olika sociala grupper. I Sverige har vi en del siffror kopplade till etnisk identitet, men den mesta forskningen kring minoritetsstress kopplat till etnicitet kommer från USA. I Sverige är bland annat rasism mot anställda som jobbar på apotek ett växande problem och mer än var femte läkare rapporterar utsatthet på grund av etnicitet eller religion från patienter eller anhöriga. Det gör stor skillnad och spelar roll att arbeta med en inkluderande arbetsmiljö. Hälsan främjas och det är även möjligt att motverka suicid. Att arbeta för en organisationskultur som tydligt markerar mot beteenden som kränker minoritetsgrupper, som har tydliga rutiner som följs gällande utsatthet och framförallt främjande arbete, har en positiv verkan på hälsa och arbetsprestationer. Det låter ju inte så konstigt, men kan vara lättare sagt än gjort. Att etablera en inkluderande arbetskultur, en god psykosocial arbetsmiljö och god tillgänglighet är ett långsiktigt arbete som kräver ett tydligt syfte. Har ni på er arbetsplats till exempel pratat igenom och definierat följande aspekter på inkluderande arbetsmiljö:

  • Var är vårt syfte att arbete med dessa frågor? Vad drivs vi av?
  • Vem ansvarar främst för genomförandet?
  • Hur vet vi åt vilket håll arbetet går - blir det bättre eller sämre?
  • Hur säkrar vi ett ledarskap som främjar god och inkluderande arbetsmiljö?